Vän,
Du har säkert genomgått en allmän undersökning för att se till att allt var okej, och bland annat har det förmodligen gjorts urinprov.
Kanske tog du upp rapporten, läste att det fanns spår av bakterieflora och undrade vad det betydde.
Inget allvarligt. I den här artikeln ska jag försöka skingra dina tvivel och börja med att berätta vilka värden som anses vara ”normala” när det gäller bakteriefloran i urinen.
När du gör ett urinprov för att upptäcka förekomst av bakterier ska du få ett negativt resultat eftersom urin, till skillnad från avföring, är sterilt.
Detta inträffar när de uppmätta värdena är lägre än 100.000 CFU (kolonibildande enheter, dvs. bakterier) per milliliter.
Om värdet ligger i intervallet 10 000-100 000 CFU/ml betraktas resultatet som ”tveksamt”, medan resultatet är positivt om det överstiger 100 000 CFU/ml.
Nu undrar du säkert vad som händer om värdet är för högt, har jag rätt? Ja, kära läsare, nu är det dags att prata om bakteriuri.
Läs också: Den väsentliga skillnaden mellan cystit och pyelonefrit
Vi sa att det är helt normalt att ha en viss bakterieflora i urinen, så länge värdet inte överstiger tröskelvärdet på 100 000 CFU/ml.
När detta händer talar vi om bakteriuri, dvs. förekomst av bakterier i alltför stora mängder.
Men hur yttrar det sig?
Låt oss säga att bakteriuri kan vara asymtomatisk eller förknippad med urinvägsinfektioner, t.ex. bakteriell cystit.
I så fall måste man genomgå ytterligare tester, t.ex. urinodling, för att genom analys av ett prov exakt kunna påvisa bakterierna i urinen.
Innan vi går vidare skulle jag dock vilja göra ett förtydligande.
Om ditt problem med bakteriuri är asymtomatiskt ska du ändå inte underskatta det, eftersom det kan leda till allvarliga urinvägsinfektioner (eller till och med njurinfektioner)!
Med det sagt, låt oss sätta igång! 👇🏻
Eftersom vi talar om urinvägsinfektioner måste det naturligtvis sägas att de inte är lika trevliga som en promenad i ett blommigt fält.
Låt oss därför gå igenom de vanligaste symptomen:
Om du däremot inte uppvisar några symtom kan det vara först efter ett urinprov som du märker att bakteriefloran ökar.
Men vilka är konsekvenserna om man inte agerar i tid?
Låt oss säga att UTI (urinvägsinfektion) kan påverka:
Läs också om detta: Cystit och endometrios i urinblåsan förväxlas ofta, men det finns ett sätt att skilja dem åt
Denna typ av infektion drabbar kvinnor redan i unga år, och den främsta orsaken är att vårt urinrör har en mer begränsad längd än männens, vilket gör att det är lättare för avföring, full av bakterier, att förorena området.
Men det är inte allt.
Under graviditeten ökar sannolikheten för infektion på grund av utvidgning av urinledaren, vilket leder till ett minskat urinflöde och en därmed ökad bakteriebelastning.
Ett annat element som inte får underskattas är förekomsten av mikroorganismer som förändrar bakteriefloran.
Jag talar om den numera välkända Escherichia coli, och jag säger välkänd eftersom vi har talat om den om och om igen i samband med cystit. Ni har ingen aning om hur många kvinnor som måste kämpa mot denna ”trevliga” bakterie! 🦠
Escherichia coli finns i våra tarmar och är absolut nödvändig. Men när den bestämmer sig för att ta en promenad längs urinröret blir den automatiskt en ovälkommen gäst.
Faktum är att bakterien rör sig från anus till könsorganet och koloniserar urinvägarna i situationer med:
Med kolonisera menar jag egentligen att den delar sig och angriper urinvägarnas väggar.
Men innan du får panik, vänta!
Det finns en lösning, och det är vår Dimann-märkta produkt, Dimann Puro, som utnyttjar de terapeutiska egenskaperna hos D-mannos.
Det är en växtbaserad monosackarid som hindrar Escherichia coli från att ”fastna” på urinblåsans celler, vilket gör att bakterien kan drivas ut.
Om du tror att du har ett cystitproblem och inte vet hur du ska lösa det, berätta din historia för mig, jag hjälper gärna till!
En kram,
Lorenza
